En vecka i höga kusten är balsam för själen.

 

 

 

 

 

 

Fy fan för en ny vecka lixom. Men ändå skönt att få in rutinerna. Jag är en sån som helt tappar rutiner på helgerna. Finns inte en sak som går rätt. Det ligger kläder överallt, träning uteblir, maten innehåller bara fett och kolhydrater, sömnen reduceras ännu mer osv. Men så kommer den där jobbiga måndagmorgonen när man ska upp men fan vad skönt det är ändå! Just nu skulle jag kunna ta bort alla helger ett tag. Jag vill ha RUTINERNA. Kröp ur sängen med ett kasst humör och hoppade igång benen för powerwalken. Fan vad jobbigt. Men då, hör jag att även p3 har sparkat igång rutinerna! Välkommen tillbaka Martina, Kodjo och Hanna! Äntligen. Dom är underbara. Fan vad bra allt blev.

puss hej.

Det tar tid att förbereda sig, det tar tid att komma till skott. Särskilt jag är dålig och seg på att ta tag i såna saker som det inte krisar med, men det ska ändå göras. Detta för min skull, för att det är det roligaste jag vet. Och jag kan inte göra det hemma. Måste ut och sitta på ett offentligt ställe med små ljud som förvillar tystnaden. MEN... det finns ju gränser när det gäller ljud som förvillar tystnaden. Äntligen, nu kan jag skriva ett bra tag tills fingertopparna bränner. Och in kommer... barnvagnsmaffian. tjoho vad kul. Det brukar inte göra mig något. Men när den ena ungen börjar med ett gällt skrik som dövar trumhinnan rätt bra och de andra följer efter likt domino effekten, då kryper det i kroppen på mig. Herregud det måste ju vara minst tjugo st tänker jag och vänder mig om. Nej nej det är ynka fyra bebisar med sina svulstiga glada mammor som bara ser det mysiga i det hela. Desto högre skrik och gråt desto mer puttignuttiga skratt från mammorna. Det är varmt och jobbigt och jag blir bara sur. Varför sitter dom inte ute när det är så fint? Vänder mig och tittar ut, jaha ok det är ungefär en miljon ungar till där ute. Det kryllar av leksaker, barnvagnar och stolta föräldrar. Det är fint, det är mysigt, men herregud ska det verkligen vara såhär?! Förargelseväckande beteende, hets mot folkgrupp, jag vet fan inte men nära. Det är mitt probelm det vet jag, men kan man inte ens försöka som förälder- att minnas dom forna tiderna när man faktiskt var en av dom som inte hade barn och komma ihåg hur irriterande det kunde vara? Gud så torr jag blivit, men jag orkar inte. Inte när man inte ens hör vad man tänker, när dom är överallt, känns som planetet svämmar över av ungar.

  Det kanske är dags att stoppa något i munnen och andas. Det sitter en gammal farbror längst bort i ena hörnet som nästan sover. Kan han måste väl jag kunna? Jag blundar och andas, det känns faktiskt ganska bra. Kanske kan jag ändå printa ner några bokstäver som jag hade planerat, hinna få ner dom innan jag glömmer mina underbara ideer. Tar ett djupt andetag och öppnar ögonen igen redo att börja skriva min livs roman.

Känner i ögonvrån att han står där. En liten jävel som trycker näsan mot fönstret och stirrar på mig. Snorar han på fönstret skriker jag.

Herregud vilken bra cam jag har på den här datorn hörrni.

Blev en trög dag som väntat med skallebank och energilöshet som bara den, Hoppade till å med matchen som vi hade ikväll. Har grävt fram en matlåda från frysen som ska ätas i liggande ställning framför "kärleken checkar in" go film som ger hopp för en annan icke framgångsrik,

Go kväll.

 

 

 

 

Herregud vilken bra cam jag har på den här datorn hörrni.

Blev en trög dag som väntat med skallebank och energilöshet som bara den, Hoppade till å med matchen som vi hade ikväll. Har grävt fram en matlåda från frysen som ska ätas i liggande ställning framför "kärleken checkar in" go film som ger hopp för en annan icke framgångsrik,

Go kväll.

 

 

 

 

Sommarvärmen kom tillbaka idag! Trodde hösten hade kommit för att stanna. Trots korsdrag i lägenheten har det klibbat på hela kroppen. Blev riktigt badsugen, tror jag ska satsa på ett dopp i helgen om det är lika fint. Herregud vad man saknar det, när man var yngre badade man hela sommaren, numera är man badkruka och vill knappt doppa tårna. Så, fram med ungdomsnerven i helgen!

Ska strax bege mig till fotbollsträning. Har gått hela eftermiddagen i blöta fotbollskor med tre tjocksockar på för att försöka tränga ut dom lite. Ont i fötterna. Aj.

 

 

Jag vill säga godmorgon, trots att det är förmiddag men jag kom inte upp ur sängen imorse utan helt enkelt nu, på förmiddagen. Jag är tung som en sten efter några dagars fotboll, och jag vet med mig själv att jag inte kommer upp ur sängen om jag tränar flera dagar i rad, kroppjävel?

Om man ofta har dåliga dagar får man bestämma sig direkt på morgonen om man vill försöka ha en bra. Det gjorde jag imorse och valde att läsa dom roliga nyheterna istället för dom hemska. Alltså läste jag om en osmedaljör som lyckats få "bånge" på bild istället för läget i syrien. Det hjälpte lite.

Idag ska jag klippa bort barret så nu tar jag dutten in till stan för en mysig stund på Tingeling. Great.

 

Dom ä lika tunna som löv och ljudisolerade är dom inte.. väggarna.

 

Jag får hejda mig varje gång jag möter någon i trappuppgången, det vill bara slinka ur ett artigt "hej" men jag har lärt mig att man inte gör så. Man säger inte hej till varandra av ren artighet här. Jag kunde till en början tycka att det var löjligt och fånigt då man egentligen vet allt om varandra. Jag kan höra alla våra "vägg-grannar" då dom bråkar, vad dom bråkar om, när dom kissar på toaletten, sjunger i dushen, gafflar mot tallrikarna vid middagen, vilket tvprogram dom tittar på osv. Så varför inte säga HEJ när man möts? Man får helt enkelt ta den intimiteten när man bor i ett hyreshus självklart.

Men är det då så att det blir ett medvetet val att inte lära känna sina grannar för väl?  Är det ett medvetet val att ingen säger hej till varandra?  Blir det för personligt?  Eller är alla bara sura och oförskämda?

   Man kan störa sig som fan på några som har sex, och inte tänker det minsta på att väggarna faktiskt är lika tunna som löv och att man kan höra allt.  Men, när man själv är där då, bryr man sig då att grannarna hör allt?  -Nej inte ett dugg faktiskt.

Vi har fått nya grannar. Ett livligt par som faktiskt är ganska störande, men ändå unga och roliga. Faktiskt så har dom sagt hej, och till och med bjudit ner oss på fest. Vi gick aldrig på festen, och jag är glad för det. Man vet aldrig något om sina grannar egentligen. Men man vet när dom har sex, hur dom har sex, vilken typ av relation dom har.   Och jag kan säga som så, att numera behöver jag inte hejda mig, nu säger jag aldrig hej. Jag vill inte. Det blir för personligt.

Alltså, nu när vi har hört dom och dom har hört oss, kan man då säga att vi är invigda som grannar? Vi säger alltså inte hej till varandra längre...

 

 

 

 

 

Det känns som att hösten faktiskt är här, och jag vill snappa åt mig allt vinrött som hänger i klädbutikerna. Jag ligger fortfarande i sängen utan vidare dåligt samvete men det börjar bli dags att kliva upp och ta tag i denna jävliga dag. Efter en sömnlös natt i ångest och åldersnoja har jag bestämt att det ändå kommer bli en helt ok dag trots allt. Efter en mysig lunch på stan ska något vinrött få följa med hem och kvällen ska bara bestå av saker som jag älskar att göra. Så enkelt.

tjoflöjt.